Vegetationsområde; Barrskogar

”Barrskogszonen eller taigan bildar ett enhetligt bälte som sträcker sig runt hela jordklotet inom den norra tempererade zonen. Den går från Nordeuropa över Sibirien ända till Kanada och USA. I söder gränsar barrskogarna till lövskogarna eller stäpperna och i norr till tundran. På södra halvklotet finns det inga egentliga barrskogar alls.”

  • ”bortsett från sydkusten och nordligaste Lappland hör Finland till barrskogszonen”
  • tiogradsisotermen för den varmaste månaden sammanfaller väl med barrskogarnas nordgräns; på dess norra sida anses sommar inte förekomma
  • tregradsisotermen för den kallaste månaden sammanfaller väl med barrskogarnas sydgräns; norr om den har man bestående snötäcke vintertid
  • barrskogszonen hör till snö- och barrskogsområdernas klimatzon
  • barrskogarnas jordmån är oftast näringsfattig podsol
      • jordmånen är sur, eftersom humussyror bildas i förmultningen
      • sval klimat och jordmånens surhet gör att förmultningen är långsam
      • avdunstningen är liten och vattnet sipprar huvudsakligen neråt i jorden
      • under råhumusskikter har ett ljusgrått urlakningsskikt uppstått; ämnen löses ut ur denna skikt så att det bara finns svårlöslig kvartssand kvar
      • järn- och aluminiumoxider ur urlakningsskiktet samlas i ett rostbrunt anrikningsskikt; härifrån har de flesta näringssalterna trots namnet sköljts ner till grundvattnet (orsak till varför jormånen är näringsfattig)
  • träden klarar av 50 graders kyla
  • vanligen endast ett kronskikt och en eller två dominerande trädarter
  • träden växer rakt och har korta kvistar
  • ansprokslöst buskskikt
  • marken är alltid täckt med undervegetation; risväxter, örter och gräs samt under dem som bottenskikt lavar och mossor
  • avverkning och skogsbruk påverkar barrskogarna kraftigt, men eftersom stora områden i Sibirien och Kanada ligger långt från transportlederna befinner de sig fortfarande i naturtillstånd
  • ”Utmärkande för barrskogarnas biom är den rikliga förekomsten av myrmarker. En myr definieras som ett ekosystem med ett torvskikt som hela tiden tilltar tjocklek.”

 

  • djuren har anpassat sig till långa och kalla vintrar samt ett tjockt snötäcke 
      • växelvarma djuren övervintrar i dvala
      • största delen av fåglarna är flyttfåglar
      • små däggdjur söker skydd under snötäcket
      • större däggdjur har en tjock vinterpäls

 

Bosättningen är mestadels gles p.g.a. kylan, korta vegetationsperioden och karga podsoljordmånen. Områden nära havet är ändå tätt befolkade eftersom jordbruket har bättre förutsättningar och man kan driva mångsidig industri; barrträden lämpar sig väl som råvara eftersom de är raka och mjukare i sin struktur än tropiska trädslag.

About these ads

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s